Reflektioner och en balklänning

Är för tillfället i ett soligt och varmt London, med min dotter, hon slutar 9:an nu och ska handla balklänning :-), slitigt göra att gå in och ut ur affärer, men roligt ändå, stolt far ja :-).
Ebba, som hon heter, delar boendet mellan Göteborg och Eriksöre, och vi pratar en del om det här med folkomröstningen. Ebba har givetvis en hel del frågor, och dom är inte lätta att besvara alla gånger. Många av frågorna är av typen, varför ska vuxna göra det så svårt för sig, varför kan man inte informera bättre, och varför är det så fel att gå ihop till en kommun?

Ja vi pratar och diskuterar frågorna, att göra det med Ebba ger lite perspektiv till det hela tycker jag.

Vad som hela tiden lyser igenom när vi pratar, är att det spelar inte så stor roll om man är för eller emot en eller två kommuner, det är bristen på information och deltagande som är det allvarliga i hela frågan. Att medborgarna inte har fått vara med på ett godtagbart sätt, att politikerna försöker skynda på frågan och säger att det är någon form av ödes val, som måste avgöras nu, och om vi inte röstar ja nu, så går vi under.

Ebba tycker att vi s.k. vuxna är rätt korkade, och jag måste nog hålla med henne lite om det. För om man tittar på vår situation idag, så kan man konstatera, att vi har en utredning som inte blev bra, och den kan tolkas åt båda och alla andra håll samtidigt, kort sagt intetsägande. Vad gör vi? Vi tolkar och lägger in en massa i den, och säger att nu måste det ske, skit samma om vi vet vad som blir resultatet, men det måste ske nu.

Personligen så tror jag faktiskt, hur konstigt det än kan låta, att vi kommer att få, och gynnas av en kommun i framtiden. Problemet är bara att det inte kan ske på det här sättet. Det måste genomföras med medborgarna, inte mot dem. Det måste genomföras på ett sådant sätt att medborgarna känner ett förtroende för det arbete som kommer att bli nödvändigt i en sammanslagning, och det innebär att det måste finnas ett förtroende för de politiker man har valt, att dom kan, och har kraften att genomföra det. Detta är inte läget idag tyvärr, jag önskar det vore så, men det är inte det.

Som läget är nu, så kommer vi att få två delade kommuner i detta, 40 – 60 till någon sida kanske, men det är inte ett resultat att bygga något på, vare sig en eller två kommuner. Det visar bara att splittringen kommer att fortsätta, att en stor del av befolkningen kommer att bli och känna sig överkörd. Och framför allt, vilken väg man än väljer, så kommer politikerföraktet att bli än större än vad det är i dag.

I detta läge önskar jag att vi har politiker som inser läget, att de tar sitt förnuft tillfånga och avvaktar lite med frågan. Det behöver inte vara speciellt länge. Det kan vara frågan om ett år eller så, men tillräckligt länge för att visa att det är möjligt, att ni kan visa på vägar framåt genom samarbete, där befolkningens behov är större än era egna egon.

För ärligt talat, det är viktigare att ha medborgarna med på tåget, än att tvinga dom att springa efter det.

Ge Öland och dess innevånare en chans, det är både Ön och Folket värda.

Ciao Lars